Mårten gås akka

I mars kommer han inte att växa något på marken eller träden. Ja, var skulle han få mat från, och vem skulle ge honom skydd, och vem skulle betala för sängen, och vem skulle värma honom från sin eld, och vem skulle skydda honom från djuren? För tillfället har solen försvunnit, och nu har det blivit kallt från sjön, och mörkret har sjunkit från himlen, och skräck har gått framåt längs skymningsvägen, och i skogen började det Tassa och skynda.

Nu var det över med det glada modet som pojken visste när han var i luften, och i sin ångest såg han tillbaka på resenärerna. Han hade ingen att hålla sig till. Då såg han att gåsen var ännu värre än han själv. Han stannade på samma plats där han slog, och det såg ut som om han var döende. Nacken låg längs marken, ögonen var stängda och andan kom bara som en svag hiss.

Det finns inte två steg till sjön. Pojken var förmodligen tuff mot alla djur och mot gåsen också i världen, men nu trodde han att gåsen var det enda stöd han hade fått, och han var fruktansvärt rädd för att förlora den. Han började genast skjuta honom och skjuta för att få honom till vattnet. Gåsen var stor och tung, så det var ett bra jobb för pojken, men till slut lyckades han.

Gåsen gick ner i sjön med huvudet. Ett ögonblick låg han i sanddynerna, men snart fastnade han näbben, exponerade vattnet från ögonen och bröt igenom. Sedan samlades han stolt mellan vassen och rullarna. Vildgäss låg i sjön framför honom. De brydde sig inte om gåsen eller ryttaren, men rusade omedelbart i vattnet. De hade badat och polerat, och nu låg de och låg i en halv klöver och en klöver vatten.

Den vita gåsen hade tur att se en liten abborre. Han tog snabbt den tillsammans bredvid stranden med honom och lade den framför pojken. Det var första gången på hela dagen som pojken hade hört ett vänligt ord. Han var så glad att han ville packa upp gåsen, men han kom inte till det. Och han åt gåvan, han var också glad. Först trodde han förmodligen att det skulle vara omöjligt att äta rå fisk, men sedan fick han fortfarande lust att prova.

Han kände att om han hade tagit en kniv med honom, och han hängde sig också på knappen på byxorna, även om han var så reducerad att det inte var så länge som en slump. Tja, det var åtminstone att rengöra och rensa fisken, och snart blev basen ätit. När pojken var väl uppmätt skämdes han över att han kunde äta något rått. Hela tiden pojken åt stod gåsskallen tyst bredvid honom, men när han svalde den sista sa han med låg röst: "Det stämmer.

Akka frÅn kebnekajse.

Men det verkade vara helt glömt. Han kom bara ihåg att den här pojken just hade räddat sitt liv. Sedan slog de sig ner i en lång rad med förarens gäss och kom till dem.

När den vita gåsen tittade på vildgässen nu kände han sig inte lugn. Han förväntade sig att de skulle se mer ut som tamgäss, och att han skulle känna mer släktskap med dem. De var mycket mindre än honom, och ingen av dem var vita, men de var alla gråa från att vattna i brunt. Och han var nästan rädd för deras ögon. De var gula och lysande, som om han hade bränt en eld bakom dem.

Gåsen lärde sig alltid att det var mest lämpligt att gå långsamt och rulla, inte med dem, men hälften. Men han var mest rastlös när han tittade på deras fötter. De var stora med slitna sulor. Det märktes att vildgäss aldrig bad om vad de trampade på.

Gåskarlen han reser med heter Mårten och är en vit tamgås som bestämmer sig för att slå följe med de grå vildgässen, en biologisk märklighet som noterats i verkligheten vid olika tillfällen.

Annars var de väldigt snygga och välpolerade, men på fötterna var det uppenbart att de var fattiga människor i naturen. Gåsspåret kunde inte vara mer än att viska till pojken: "svara nu snabbt för dig, men prata inte om vem du är! När vildgässen stannade framför dem var de halsbundna många gånger, och Goose Groove gjorde det, ännu mer än de gjorde.

I höstas såldes jag till Holger Nilsson på Vestre Wemmenhaug, och jag har varit där sedan dess. Det kan hända att du är bra på att simma. Han kände att föraren redan hade beslutat att skicka hem honom, och han brydde sig inte om hur han svarade. Den stora vita mannen var nu säker på att föraren skulle säga att hon inte kunde ta honom. Han blev mycket förvånad när hon sa: "Du svarar djärvt på frågor, och någon som har modet kan vara en bra följeslagare om de inte heller vet i början.

Vad säger du om att stanna hos oss ett par dagar medan vi ser vad du ska göra? Jag har aldrig sett någon som han. Det kommer förmodligen att vara användbart att inkludera i resan. Hela fjäderdräkten var Is utan mörka linjer. Huvudet var större, benen var grovare och benen var mer slitna än någon annan. Fjädrarna var styva, axlarna var knutna och nacken var tunn.

Kapitel 1 Vad är skillnaden i utseende mellan tama och vildgäss, Selmas egen beskrivning kan reproduceras, särskilt eftersom det naturligtvis är helt korrekt: de var mycket mindre än honom [Gåsbro], och ingen av dem var vita, men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, Men, men, hur de var alla gråa från att vattna i brunt.

Kapitel 2 det underbara som vit tam resa med vildgäss indikeras otaliga gånger, flera gånger är det till och med en del av åtgärden. Ingen som har läst boken kan missa att det här är en komplett tam gås som Nils sitter på, och att det definitivt inte är Akka från Kebnekaise, vildgässens ledare. Nils flög också med andra fåglar över längre och kortare sträckor, främst Gorgo Stockholm Kebnekaise eagle, eller ungefär en tredjedel av hela resan, även om han ges mindre utrymme än i boken, men också Krakan Garm, Korpen Bataki och Storken Mr.Ermenrich.

Kanske saknade jag någon, men av alla ovan nämnda flög ingen nästan lika lite som Akka. Kombinationen av Nils för gås är en vanlig symbol för SK XVI ne såväl som För Sverige.